Nu har jag äntligen kommit hit! Mitt första blogginlägg, inte i livet, men på den här sidan.
VARNING för skittråkigt inlägg om mående, hälsa och träning som inte är fokus för den här sidan men det ingår tyvärr i mitt stora äckliga nystan av trådar som inte vet var de börjar och slutar, så bare with me. Jag ska se till att landa i rätt ände.
Just nu är mitt liv ett enda stort kaos och jag vet inte hur mycket jag ska dela med mig. Egentligen skulle jag behöva få ur mig allt men då skulle det här första inlägget bli en roman. Om du inte orkar läsa allt så kan du hoppa ner till stycket som börjar med MEN IALLAFALL.
Min hälsa har sviktat i många år men just nu peakar den åt det dåliga hållet. Jag har varit mer eller mindre deprimerad några gånger i mitt liv och jag har drabbats av sorger så som de flesta gör. Dödsfall, uppbrott av olika slag, separationer osv. För ett gäng år sedan så brakade jag in i utmattning efter många år av ångloks/hjälte/klarar mig själv beteende.
Gick för snabbt tillbaka i jobb och sedan blev det en längre vända med sjukskrivning.
Och sen då…ja den som vet vet, att man sakteligen börjar återinföra sånt man enligt 1177 mår bra av i livet. Promenader, bra sömn, träffa vänner, träna, äta mat mm.
Jag hade även längtat tillbaka till gymmet och mina favoritpass och jag förstod ju att jag inte kunde börja på 100%. Tog väl i för mycket någon gång och tog det lugnt sen men min kropp reagerade märkligt. Det var som att jag blev sjuk.
Jag läste på.
Det kan bli svårt för kroppen att skilja på positiv och negativ stress, det blir bara STRESS helt enkelt. Äta och dricka viktigt. Lydde order men det funkade ändå inte. Så då ändrade jag om mitt träningssätt. Ibland gick det bra men utvecklingen var ändå, att det blev sämre.
De senaste två åren så har det blivit katastrof. Bara sämre och sämre förmåga… obeskrivbart. jag har fått ont i nacken, halsen och sen kraschat totalt och har blivit sängliggandes i flera dagar. Inte orkat med jobb, umgänge, och knappt vardag.
De senaste månaderna så har jag knappt orkat vara uppe på benen. Vissa dagar orkar jag bara stå upp så mycket som det krävs för att kunna gå på toa, ge katterna och mig själv någon slags mat.
Det som är allra jobbigast nu är att jag inte vet varför det är såhär. När jag har har mått dåligt tidigare så har det ändå gått att göra saker. Jag kanske har haft mindre lust. Men det som bör energi har gett mig energi.
Men nu KAN jag inte. Ibland har jag bra dagar och känner mig nästan som vanligt. Men de är få.
MEN IALLAFALL… på något sätt mitt i den här ledan så föddes den här sidan. För jag drabbades av stor skräck. Tänk om jag alltid kommer att må såhär. Då kommer jag inte klara av ett vanligt jobb och om jag bara ska ligga här och titta på Wife Swap resten av livet så kommer jag bli galen på riktigt.
Så jag bestämde mig för att min kreativitet ska få ta plats på riktigt. Inte bara att jag gör massa saker som ligger här hemma som ingen ser. För här kan jag anpassa hur jag vill. Jag kan jobba med en skulptur i fem minuter sedan vila, eller en timme sedan vila.
Det blir även en liten extra inkomst då det inte är skitlyxigt att vara arbetslös och sen bli sjukskriven.
(För den som är nyfiken på hur ersättningen ser ut så hänvisar jag till Försäkringskassans hemsida. Och, det spelar ingen roll om man skyddat sin SGI. Ok, man får som mest 543:-/dag, innan skatt.)
Så ni som köper mina kreationer räddar typ mitt liv just nu. På riktigt.
Aja kul att jag började min bloggkarriär med världens gnäll. Men skit i det.
Därför är du här nu.
och jag..
Som lyktor i natten
Tack för att du läste och lämna gärna en kommentar!
/Maria